Igår presenterade jag mitt forskningsprojekt på ett seminarium vid Svenska forskningsinstitutet här i Istanbul (SRI). Jag varit vid SRI i två månader nu där jag suttit och skrivit på artiklar om mitt projekt om antimuslimsk rasism, genus och konst. En av texterna som jag presenterade igår handlar om hur en grupp unga muslimska tjejer använder spoken word poesi för att formulera och uttrycka sin subjektivitet. Forum som Ortens bästa poet har under 2010-talet fungerat som viktiga platformar för flera muslimska tjejer att genom poesi dela med sig av sina berättelser. Deras dikter kretsar kring ämnen som migration, mellanförskap, rasism, patriarkala strukturer men också reflektioner kring kärlek, vänskap, sorg och tro. Studien är baserad på djupintervjuer med en grupp tjejer om deras poesi och de tematiker som dom väljer att skriva om.

Spoken word genren härstammar från black arts movement i USA och har historiskt sett fungerat som ett sätt att lyfta marginaliserade gruppers erfarenheter med fokus på teman kring klass och rasism. Genom åren har genren även blivit populär utanför den amerikanska kontexten, särskilt bland HBTQ grupper och diaspora communitys runtom i världen.

Seminariet vände sig till forskare från SRI samt det franska forskningsinstitutet som jobbar med mycket olika ämnen. Det var roligt att presentera projektet för en grupp som jobbar med helt andra forskningsfrågor. Det blev många intressanta frågor och samtal efteråt som jag bär med mig vidare i mitt arbete.

Avslutade presentationen med att visa den här fina dikten av Suhaiymah Manzoor-Khan, spoken word poet från Storbritannien.