I måndags höll jag en föreläsning vid Cemus (Centrum för miljö- och utvecklingsstudier). Cemus är ett studentdrivet och tvärvetenskapligt centrum vid SLU och Uppsala universitet med en uttalad målsättningen att bidra till en mer rättvis och hållbar värld. Detta görs inte minst genom att erbjuda utbildningskurser för att skapa mötesplatser mellan studenter, forskare och samhällsaktörer från olika håll. Jag blev inbjuden för att gästföreläsa om min forskning på kursen ”Climate change and leadership in practice”, ett helt annat fält en det jag sysslar med men tanken var att lyfta exempel på metoder och strategier från olika typer av rörelser och aktivistiska sammanhang. I den första delen av föreläsningspasset delade jag med mig av konkreta exempel på hur en yngre generation muslimska kvinnor använder sig av konstformer som teater och spoken word poesi för att lyfta erfarenheter av rasism och exkludering. Hur kollektiva konstprojekt och sammanhang bidragit till att kvinnorna ges utrymme till att formulera och uttrycka vad som är viktigt för dom. Efter pausen öppnades det upp för samtal och diskussion där vi alla tillsammans fick fundera över potentiella korrelationer mellan antirasistisk, feministisk aktivism och klimatrörelsen. Frågeställningarna som diskuterades var:

How can we understand the work done by these women in relation to wider social movements?

What correlations are to be found between the work against climate change and for example antiracist struggles?

What role can art play in bringing different communities together for a wider common cause?

Det här var ett mycket givande möte. Att tillsammans med studenter få fundera över på vilket sätt olika samhällsfrågor kan och bör förstås som sammanhängande med klimatfrågan. Att zooma ut och vidga perspektiv.