I höstas läste jag en kurs i kreativt akademiskt skrivande. Kursen ges på distans av Umeå universitet med syfte att introducera och diskutera olika former av akademiskt skrivande, vilka normer som dominerar och hur vårt sätt att skriva påverkar den kunskap vi kan och vill nå. Kursen innehöll både teoretisk reflektion samt praktiska övningar och förslag. Det är en kurs jag varmt rekommenderar.

I kurslitteraturen Genus och det akademiska skrivandets former reflekterar Öhman och Livholts (2007) över författaren Virginia Woolfs uppmaning ”Titta ut genom fönstret!”. Uppmaningen ingår i Ett eget rum (1928), hennes klassiska essä i vilket hon analyserar sociala och kulturella aspekter som historiskt hindrat kvinnor från att hitta egna rum inom litteraturen, konsten och vid universiteten. Öhman och Livhots reflekterar över detta i relation till det specifika akademiska skrivandet och framhäver vikten av att under skrivprocessen lyfta blicken och titta ut genom fönstret, att se vad som finns där, att vara medveten om vad som sker därute.

Jag har bytt fönsterutsikt. Under våren befinner jag mig vid svenska forskningsinstitutet i Istanbul för en längre skrivperiod. Tanken är att avsluta projektet om muslimska kvinnor, islamofobi och konst och skriva färdigt de texter som påbörjats. Jag hoppas och ser fram emot inspiration och nya perspektiv för framtiden från den fina staden utanför detta fönster.