Skådespelet var Mantos allra första novell som publicerades 1934. Berättelsen kretsar kring massakern i Amritsar som ägde rum 1919. Tiotusentals Indier hade samlats i Jhalianwala bagh parken för en fredlig demonstration när soldater inringade området och öppnade eld mot folkmassan. Hundratals Indier sköts till döds den dagen på order av den brittiske generalen Reginald Dyer. Massakern anses vara ett av de mest brutala kapitlen i den brittiska koloniala historien i Indien. Manto var nio år gammal när massakern ägde rum. Som författare återkom han till händelsen i sina noveller. I novellen nedan som jag översatt till ”Skådespelet” får läsaren ta del av händelserna utifrån ett barnperspektiv. Berättelsen kretsar kring lilla Khaleds tankar och känslor medan våldet äger rum bara några kvarter bort från där han bor. Khaled kan mycket väl vara nio år gammal, samma ålder som Manto själv var.
Berättelsen är skriven utifrån en historiskt specifik händelse men kan ändå sägas skildra ett barnperspektiv i en vidare kontext av förtryck och våld.

Till barnen i Gaza

SKÅDESPELET (TAMASHA)

Magistern sa ju ingenting till oss igår. Han sa bara att den som inte gjort klart sin hemläxa kommer få en hård bestraffning.
Han glömde nog att meddela er.
Är du också ledig från jobbet?
Ja, jag är också ledig idag.
Bra! Då ska du berätta en riktigt bra saga för mig idag.

Så fortsatte samtalet när plötsligt tre flygplan flög över Khaled och hans far med ett väldans oväsen. Khaled blev rädd. De senast dagarna hade han iakttagit flygplanen mycket noggrant, utan att komma till någon slutsats om varför de flög omkring hela dagarna. Till slut blev han så trött på allt oväsen att han utbrast till sin far Pappa de här flygplanen gör mig jätterädd, kan inte du säga till de som flyger att inte flyga över vårt hus?

Rädd? Har du blivit galen, Khaled. Khaled lämnade sin far och sprang in till sitt rum. Han tog fram sitt luftgevär och började träna på att sikta. Nästa gång flygplansfolket började släppa bomber skulle han minsann inte missa när han sköt för att hämnas. Om bara denna oskyldiga hämndlystnad kunde infinna sig hos varje individ.

Under tiden som en liten pojke var fullt sysselsatt med att komma på olika planer för hämnd satt Khaleds far tillsammans med sin fru i andra ändan av huset och uppmanade barnflickan att aldrig mer prata om sådant som kan skrämma Khaled. Efter att ha gett denna uppmaning till sin fru och barnflickan var han på väg ut genom dörren när en tjänare kom med en fasansfull nyhet. Trots kungens förbud skulle stadens invånare runt kvällstid samlas för en offentlig manifestation. Det befarades att något skulle hända. När Khaleds far fick nyheten blev han rädd. Han var övertygad om att det ovanliga lugnet, de cirkulerande flygplanen, den ständigt patrullerande polisen i bazaren, ledsamheten i människornas ansikten och de blodtörstiga vindstormarna bådade om en kommande fruktansvärd tragedi.

När Khaleds pappa läste meddelandet blev han alldeles blek i ansiktet. Bilden av den stundande katastrofen blev tydlig för honom. På meddelandet stod det klart och tydligt att kungen hade förbjudit alla former av offentliga samlingar och protester och om detta förbud trotsades skulle folket själva vara ansvariga för konsekvenserna.

När Khaled såg sin fars oroliga ansikte frågade han Kommer de släppa bomber på oss, är det vad som står i meddelandet?
Khaled, gå iväg, gå och lek med ditt luftgevär
Men vad står det?
Det står att det kommer vara ett skådespel ikväll ljög Khaleds pappa, av rädsla för att fortsätta samtalet
Ett skådespel? Då ska vi också gå!
Vad sa du?
Kommer inte du ta med mig för att se det här skådespelet?
Ja, det kommer jag, gå nu och lek!
Var ska jag leka? Du låter mig inte gå ut till bazaaren. Mama leker inte med mig och min klasskompis Tufail kommer ju inte heller hit längre. Vem ska jag då leka med? Visst kommer vi gå och titta på skådespelet ikväll?

Khaled gick iväg till köket men när han inte hittade barnflickan där gick han in till sin fars arbetsrum. Han ställde sig vid fönstret och tittade ut mot den folktomma bazaren. Tystnaden var märkbar. Långt borta hördes hundarnas smärtsamma skrik. Efter en stund blandades skriken med ljudet av människors gråt. Khaled lyssnade förvånat. Medan han försökte lokalisera varifrån ljuden kom såg han plötsligt en pojke komma springandes runt korsningen. Pojken skrek och grät och svimmade omkull precis framför Khaleds hus. På hans vad fanns ett djupt sår ur vilket blodet forsade. När Khaled såg detta blev han rädd. Han sprang till sin far och sa pappa, pappa en pojke har ramlat omkull i bazaren. Det blöder jättemycket från hans ben. Khaleds far gick mot fönstret. Mycket riktigt såg han en ung tonårspojke ligga i bazaren med ansiktet mot marken. Av rädsla för kungen vågade han inte gå till pojken för att hjälpa honom till butiken mittemot och lägga honom på bänken.

Myndigheterna hade tillhandahållit järnklädda fordon för att föra bort dom hemlösa och övergivna. Men vad av detta oskyldiga barn som fallit offer för samma myndigheters brutalitet. Denna lilla blomma som hade ryckts upp av samma makt.

Khaleds mor hade fått höra om händelsen med den sårade pojken av sin man. I skolan straffar de oss med ett spö om någon varit riktigt busig, men inte så hårt att man börjar blöda, sa Khaled gråtandes. Spöet måste ha kommit åt honom hårt.
Men kommer inte pojkens pappa gå till skolan och skälla ut magistern som slagit hans son så hårt? En gång när magistern vred mitt öra så det blev rött så gick pappa till rektorn och klagade, eller hur?
Den pojkens magister är en mycket stor man.
Större än Gud?
Nä, mindre än Gud
Då får han klaga till Gud!
Khaled, det är sent nu, kom så går vi och lägger oss.

Gode Gud, jag ber dig att straffa den där magistern som har slagit pojken. Ta ifrån honom spöet med vilket han slår så att man börjar blöda. Jag har inte övat på multiplikationstabellen så jag är rädd att det där spöet ska hamna i händerna på min magister. Om du inte gör som jag säger kommer jag inte prata med dig.

Vid läggdags bad Khaled en bön i sitt hjärta.